Hej! Först och främst ska jag sluta lova att blogga en gång i veckan för det går inte blogga när man inte har lust! Så, jag bloggar när jag känner för´t bara. Som nu :) 

 

Jag är på rätt dåligt humör just nu även om jag har haft en relativt bra dag. Jag har haft en hemsk helg! Började i torsdags när jag blev kass på jobbet, fredag blev jag ännu kassare, fredag kväll låg jag i fosterställning och bölade av smärta för jag hade så fruuuktansvärt ont i magen där blindtarmen sitter. Samma smärta som jag hade för 1,5 år sedan och satt på sjukan i typ 16 timmar. Extremt obehagligt men även om alla tjatade vägrade jag att åka in till akuten (vilket var dumt eftersom blindtarmen kan spricka och då kan man dö!) Det är bara för att jag verkligen hatar spanska sjukhus och vill inte sitta där å må piss med en nål i armen. Då kan jag lika gärna ligga hemma i min säng med min man som kramar om mig, och ha ont där, right?! Lördag mådde jag bättre men inte tillräckligt bra för att följa med jobbet på roligheter :( Har längtat en hel vecka efter en rolig dag på jobbet, köra GoKart och sen ut och äta middag. Fa-aan vad sur jag vart att jag inte kunde följa med! Men hur som helst tog vi igen det idag på annat vis, vi åkte till Frigiliana i nya fina bilen, underbar kärra!

 

Frigiliana är en av alla små vita bergsbyar som finns här i Málaga. Jag är galen i dem allihop, så otroligt mysigt att traska omkring där bland vackra hus och njuta av lugnet. För Iván är det dock ingenting. Ungefär som om vi svenskar ser ett vanligt villaområde. Fint, men vi har sett det förr.. Men till slut slängde även han upp kameran och började fota husen ;) 

 

Men idag märkte jag verkligen hur saker och ting förändras med tiden. Jag menar, första gången jag besökte en bergsby i Mijas för nästan tre år sedan. Tror att jag var ensam? Eller med Hanna! Allt var nytt och spännande. Minns att vi kollade ut över panoramautsikten där vi såg hela malagas kust och naturområdena, bakom oss på en bänk satt en man och spelade på sin spanska gitarr. Och jag fick en sån där go känsla i hela kroppen, ni vet? Livet är underbart, här ska jag stanna resten av mitt liv! Nu får jag inte samma känsla längre. Jo, första gången jag ligger på stranden varje år. Då är det samma känsla, när solen riktigt steker och man tar årets första dopp i havet. Det är underbart, speciellt när jag tänker på kalla Sverige :) Men vad jag vill säga är att allt blir vardag tillslut, vart man än är..